Anna Gullstrand, en av våra fantastiska deltagare delar sina tankar om coaching, facilitering och sin starka tro på människan!
Går just nu en coach-utbildning för att bli ännu bättre på att hjälpa människor (och grupper) att själva förlösa sin potential. Måste erkänna, jag har länge varit skeptisk kring coachning. Ett tag kändes det som att alla, oavsett erfarenhet, blev coach. Och det poppade upp livscoacher, jobbcoacher, karriärcoacher och odefinierade coacher till höger och vänster.
Nu har jag verkligen, genom att uppleva och lära mig själv, upplevt vad kraftfull metodiken är (när du följer den) och vilken inställning till människan som ligger till grund. Att hen är resursstark och förmögen att skapa den förändring i livet som hen själv vill. Att hen kan och vill ta ansvar för sina egna handlingar. En stark tro på människan helt enkelt. Samma tro som jag har haft under alla mina 15 år som ledare. Precis som en professionell facilitator så ställer coachen frågor, och ger aldrig lösningar. Coachen ansvarar för processen, klinten för innehållet.
I en snabbföränderlig värld, när vi vill förlösa engagemang, proaktivitet, ägarskap, ansvar och kreativitet, så borde ett coachande (individer) och faciliterande (grupper) förhållningssätt vara en grundkompetens hos ledare. Håller ni med?
Tack Anna Friedensberg & Marie-Louice Wallin för fantastiskt handledarskap!