Coaching genom tiderna

Coaching, eller coach­ning, är i dag ett begrepp som används i många oli­ka sam­man­hang, både pri­vat och inom före­tags­värl­den. Den gemen­sam­ma näm­na­ren är fram­för allt tan­ken om var­je indi­vids egen för­må­ga till för­änd­ring och ansvar, att vi alla har sva­ren inom oss om vad vi skall göra och vart vi skall gå i livet. Coaching foku­se­rar på pro­ces­ser för ökad med­ve­ten­het och nya handlingar.

Om vi hit­tar i back­spe­geln kan vi se att coaching inte alls är någon­ting nytt. Många av de bestånds­de­lar som är cen­tra­la i coaching hit­tar vi långt till­ba­ka i tiden.

Coaching

För att göra en kort sam­man­fatt­ning av coaching kan vi säga att det hand­lar om att fri­gö­ra och utveck­la män­ni­skors och grup­pers poten­ti­al. Vi kan använ­da begrepp såsom per­son­lig utveck­ling, effek­tiv kom­mu­ni­ka­tion, självrann­sa­kan, sökan­de efter mening, mål, ansvar, moti­va­tion och inlär­ning. Coaching utgår från det fris­ka och det posi­ti­va. Coaching arbe­tar uti­från här och nu med sik­te på fram­ti­den, möj­lig­he­ter och nya resultat.

Coaching genom tiderna

Utveck­ling och sökan­de av mening har all­tid varit del av mänsk­lig­he­tens strä­van­den, men ock­så ett av dess dilem­man. Kanske är män­ni­skans upp­gift just att söka utveck­ling och mening?

Livet kan ses som en natur­lig och stän­digt pågåen­de utveck­lings­pro­cess, som byg­ger på lär­do­mar, erfa­ren­he­ter och möten med and­ra människor.

Ordet coach kom­mer från ungers­kans kocsi, som bety­der vagn från byn Kocs. Kocs var på 1500-talet känt för att till­ver­ka spe­ci­ellt väl­gjor­da vag­nar. Vag­nar där­i­från blev kocsi, vag­nar som frak­ta­de män­ni­skor från en plats till en annan. Coaching hand­lar just om att hjäl­pa män­ni­skor att ta sig från en nuva­ran­de situ­a­tion till en öns­kad situation.

Redan de gam­la egyp­ti­er­na fun­de­ra­de kring den mänsk­li­ga inre kam­pen. En kamp som kun­de påver­kas om män­ni­skan insåg att hon hade en vinst i för­änd­ring­en. Redan på den­na tid, ja var­för inte redan då, insåg män­ni­skor­na att kom­mu­ni­ka­tion med omgiv­ning­en på rätt sätt lät­ta­re kun­de ge dem fram­gång i sina strä­van­den.  I en av värl­dens älds­ta skrif­ter har man fun­nit tex­ter för­fat­ta­de ca 2675 f.Kr. av Ptatho­tep, som var borg­mäs­ta­re i Egyp­ten. I des­sa tex­ter beskrivs hur man mer effek­tivt kan kom­mu­ni­ce­ra med sin omgiv­ning och age­ra framgångsrikt.

Sokra­tes, 470 f.Kr. - 399 f.Kr, tala­de med fol­ket på gator och torg i Aten. Enligt Sokra­tes var det vik­tigt att kän­na sig själv för att nå stör­re insikt och kun­na påver­ka sin situ­a­tion. Sokra­tes mor var barn­mors­ka och han använ­de hen­nes yrke som meta­for för sitt eget sätt att sam­ta­la. Han mena­de att verk­lig insikt mås­te kom­ma ini­från. Som under­sök­nings­me­tod använ­de han frå­gor och svar. Sam­tals­for­men kal­las dia­lek­tik, sokra­tisk sam­tals­konst. Dia­lek­ti­kens mål är att få fram ny kun­skap och insikt genom samtal.

"Jag kan inte lära någon någon­ting. Jag kan bara få dem att tänka,
vil­ket är myc­ket mer värt än att för­med­la min egen vision"
Sokra­tes 477 f Kr

Någ­ra hund­ra år efter Sokra­tes utveck­la­de filo­so­fen Epik­te­tos sina kog­ni­ti­va tan­kar. Han mena­de att män­ni­skan mer plå­gas av hur hon vär­de­rar en hän­del­se än av själ­va hän­del­sen. Han mena­de att vi själ­va styr våra idéer och käns­lor, där­med styr vi ock­så våra handlingar.

Inom psy­ko­lo­gins sfär har man länge ansett att män­ni­skan söker mening. Män­ni­skans eget ansvar för att för­bätt­ra sitt liv ses som en cen­tral utgångs­punkt. Män­ni­skans för­må­ga att sam­ar­be­ta med and­ra, lösa pro­blem och vil­ja till utveck­ling och för­änd­ring anses vara bero­en­de av hen­nes sätt att tänka.

Coaching i modern tid har fle­ra ursprung

Grund­tan­kar inom coaching är inspi­re­ra­de främst från filo­so­fi, huma­nis­tisk- exi­sten­ti­ell- roge­ri­ansk- och lös­nings­in­rik­tad tera­pi samt posi­tiv psy­ko­lo­gi. Då coaching fick sin genom­slags­kraft inom idrot­ten är även idrotts­psy­ko­lo­gi en inspirationskälla.

Coaching har vux­it fram ut fle­ra oli­ka ursprung. Ett av des­sa är idrot­ten, där coaching används för att ta idrotts­ut­ö­va­ren till en hög­re pre­sta­tions­ni­vå. Under mit­ten av 1970-talet bör­ja­de idrotts­coacher ta med sig des­sa erfa­ren­he­ter till and­ra områ­den, såsom per­son­lig utveck­ling och till näringslivet.

Timot­hy Gallwey anses i många kret­sar, trots att han själv inte använ­de ordet coaching, vara coaching­ens grun­da­re. Gallwey var ten­nisträ­na­re och upp­täck­te att spe­lar­na blev bätt­re om han använ­de sig av frå­gor och ett stöd­jan­de för­håll­nings­sätt. Vida­re mena­de han att om spe­la­ren kan lära sig att kon­trol­le­ra sina tan­kar och före­stäl­la sig själv som vin­na­re kan den­ne upp­nå sto­ra möj­lig­he­ter i sitt spel.

Racer­fö­ra­ren John Whit­mo­re tog meto­den med sig in arbets­li­vet. Whit­mo­re menar att det hand­lar om att se idrot­ta­rens eller med­ar­be­ta­rens möj­lig­he­ter, i stäl­let för att se sig själv som den allsmäk­ti­ga trä­na­ren eller chefen.

Ett annat ursprung är den huma­nis­tis­ka psy­ko­lo­gin, som utveck­la­des av Abra­ham Mas­low under 60-talet. Både den huma­nis­tis­ka psy­ko­lo­gin och coaching­en tror att män­ni­skan har behov och resur­ser, som vi har behov av att för­verk­li­ga. Mas­low ska­pa­de en modell för det­ta, kal­lad Mas­lows behovspy­ra­mid. Överst i den­na pyra­mid finns själv­för­verk­li­gan­de, vil­ket blir aktu­ellt då beho­ven läng­re ned i pyra­mi­den bli­vit tillfredsställda.

1. Fysi­o­lo­gis­ka behov - mat och vatten
2. Säker­hets­be­hov - bostad
3. Soci­a­la behov - träf­fa and­ra människor
4. Ego­be­hov - att vara duk­tig och bekräftad
5. Själv­för­verk­li­gan­de - att nå sin max­i­ma­la kapacitet

Ett tred­je ursprung är tera­pi och då fram­för allt Carl Rogers kli­ent­cen­tre­ra­de tera­pi. Den­na tera­pi­form byg­ger på att tera­peu­ten lyss­nar aktivt och äkta, dvs. genu­int, i mötet med kli­en­ten. Ett lik­vär­digt för­hål­lan­de mel­lan kli­ent och tera­peut betonas.

Aron Anto­nov­sky, pro­fes­sor i medi­cinsk soci­o­lo­gi fun­de­ra­de över vad som hål­ler män­ni­skan frisk. Han ska­pa­de begrep­pet Salu­to­ge­nes, häl­sans ursprung. Ordet kom­mer från lati­nets salus som bety­der häl­sa och gene­sis som bety­der ursprung. Anto­nov­sky mena­de att en män­ni­ska ald­rig är helt frisk eller helt sjuk, utan att vi hela tiden rör oss mel­lan des­sa båda poler. Han mena­de att var på ska­lan en män­ni­ska befin­ner sig är bero­en­de av KASAM, käns­la av sam­man­hang. Den­na käns­la av sam­man­hang inne­bär att det som sker i och utan­för oss behö­ver upp­le­vas för­ut­säg­bart och begrip­ligt. Vida­re behö­ver vi ha de resur­ser oli­ka ske­en­den omkring oss krä­ver, till­gäng­li­ga för oss. Slut­li­gen behö­ver vi upp­le­va livets utma­ning­ar vär­da att inve­ste­ra vårt enga­ge­mang i.

Bli den bäs­ta ver­sio­nen av dig själv

Des­sa oli­ka ursprung har bidra­git till att ska­pa grun­den och struk­tu­ren i coaching.

Ett makt­ne­utralt för­håll­nings­sätt är utgångs­punk­ten i sam­ar­be­tet mel­lan en coach och hens kli­ent. Coaching är ett sam­ar­be­te där kli­en­ten ses som exper­ten på sig själv och sin verk­lig­het. Coachen bidrar med ett aktivt lyss­nan­de, kraft­ful­la frå­gor, speg­ling­ar och övning­ar för att väc­ka ökad med­ve­ten­het. I coaching får den coacha­de möj­lig­het att under­sö­ka sitt nuva­ran­de per­spek­tiv, tyd­lig­gö­ra nuva­ran­de mening och bety­del­se. Vida­re bjuds nya per­spek­tiv in för att ska­pa ny mening och nya hand­ling­ar. Coaching blir på så sätt ett kraft­fullt verk­tyg i att ska­pa och han­te­ra ske­en­den i till­va­ron, att hit­ta mening, vär­de och hand­ling som gör män­ni­skor till den bäs­ta ver­sio­nen av sig själva.

ICF's (Inter­na­tio­nal Coaching Fede­ra­tion) defi­ni­tion av coaching

Coaching är ett part­ner­skap med kli­en­ter i en med­ve­tan­de­gö­ran­de och kre­a­tiv pro­cess som inspi­re­rar dem att max­i­me­ra sin per­son­li­ga och pro­fes­sio­nel­la potential.

Marie-Louice Wal­lin, ICF Pro­fes­sio­nal Cer­ti­fi­e­rad Coach, PCC