Trygg­het mitt i osä­ker­het – där verk­lig för­änd­ring börjar

Trygg­het mitt i osä­ker­het – där verk­lig för­änd­ring börjar

För­änd­ring är säl­lan helt bekväm.
Även när vi vet att något behö­ver skif­ta – i livet, på job­bet, eller djupt inom oss, så smy­ger den där frå­gan ofta fram:

"Men vad hän­der sen?"

Det är helt mänsk­ligt att kän­na osä­ker­het inför det okän­da.
Vår hjär­na är fak­tiskt desig­nad för att söka för­ut­säg­bar­het. När något för­änd­ras, akti­ve­ras lätt vårt inbygg­da larm­sy­stem – amyg­da­la – som skan­nar efter hot och för­sö­ker få oss att hål­la fast vid det vi kän­ner till. Även om det gam­la inte läng­re fungerar.

Och just där, mitt i den där osä­ker­he­ten,
har du som coach en ovär­der­lig roll.

Inte som den som vet alla sva­ren.
Utan som den som ska­par en trygg plats att utfors­ka i.

Ett för­tro­en­de­fullt rum där någon får tän­ka högt.
Där käns­lor får fin­nas, utan att dömas.
Där näs­ta steg får ta form i den egna tak­ten – inte genom press, utan genom närvaro.

Forsk­ning inom rela­tio­nell neu­ro­ve­ten­skap och coachingpsy­ko­lo­gi visar att det inte är råd som ska­par för­änd­ring – utan käns­lan av trygg­het, empa­ti och auto­no­mi. Det är när vi kän­ner oss tryg­ga och möt­ta som hjär­nan går från skydd till utveckling.

✨ Ibland är det mins­ta ste­get fram­åt ett stort kliv inåt.
Och det är just där, i mel­lan­rum­met mel­lan det gam­la och det nya, som den verk­li­ga för­änd­ring­en bör­jar ta form.

Så om du någon gång tviv­lar på om du "gör till­räck­ligt" som coach – kom ihåg det här:
Att ska­pa en plats där någon annan får vara mänsk­lig, ofär­dig och ändå vär­de­full, är bland det mest kraft­ful­la du kan erbjuda.

Tack för att du gör just det!

Marie-Louice Wal­lin
ICF Cer­ti­fi­e­rad Coach, PCC
Coachutbildare