Coachan­de för­håll­nings­sätt och neurovetenskap

Idag är både coaching och neu­ro­ve­ten­skap (kun­skap om hjär­nans funk­tion) aktu­el­la ämnen i många sam­man­hang. Det är intres­sant att se att neu­ro­ve­ten­ska­pen ger för­kla­ring­ar till var­för coaching fun­ge­rar så bra som kom­mu­ni­ka­tions­form och som red­skap för att ska­pa eller han­te­ra förändringar.

Den nya veten­ska­pen och forsk­ning­en lyf­ter fram de bio­lo­gis­ka driv­kraf­ter­na bakom vårt soci­a­la bete­en­de. Den­na kun­skap kan vi använ­da för att kom­mu­ni­ce­ra effektivare.

Coachan­de för­håll­nings­sätt – helt naturligt

Ett coachan­de för­håll­nings­sätt är ett natur­ligt och enga­ge­rat sätt att för­hål­la sig till sina med­män­ni­skor – som stär­ker och utveck­lar.  Sett ur ett evo­lu­tions­per­spek­tiv har det­ta sätt att för­hål­la sig till sina med­män­ni­skor många gång­er inne­bu­rit vår över­lev­nad- att kom­mu­ni­ce­ra med grup­pen så att du får vara en del av den är en vik­tig fak­tor för att du ska överleva.

Ett coachan­de för­håll­nings­sätt ska­par trygg­het, för­tro­en­de, tyd­lig­het och del­ak­tig­het- vil­ket ock­så är vik­ti­ga ingre­di­en­ser i en väl fun­ge­ran­de grupp. För att åter­gå till evolutionsperspektivet–det var för våra sten­ål­ders­ku­si­ner vik­tigt att hål­la ihop, dela på vär­men, hjäl­pas åt att vak­ta elden och sma­la mat.

Hot och belöning

Vår hjär­na drivs av hot och belö­ning­ar- och hot har störs­ta pri­o­ri­tet (det är inte läge med belö­ning­ar om det finns hot i omgiv­ning­en). I situ­a­tio­ner som hjär­nan upp­le­ver hot­ful­la rea­ge­rar den med auto­ma­tik för att skyd­da dig (vil­ket du kan vara tack­sam för). Fly, fäk­ta eller spe­la död är de alter­na­tiv hjär­nan kän­ner till, och att hand­la med auto­ma­tik, krä­ver minst ener­gi i en hotan­de situation.

Idag har vi många oli­ka sor­ters hot runt omkring oss – för­änd­ring­ar pri­vat och på arbe­tet, otyd­lig­het, tids­brist, dead­li­nes, eko­no­mis­ka svå­rig­he­ter, ensam­het, sjuk­dom. Ja, lis­tan kan göras lång och är lika indi­vi­du­ell som ett fingeravtryck.

Inte kons­tigt att vi ibland både frä­ser, mot­ar­be­tar, drar oss undan och blir utmat­ta­de i en tid med ett oer­hört stort infor­ma­tions­brus och oänd­ligt många beslut att fatta!

I en hot­full situ­a­tion då hjär­nan age­rar med att fäk­ta, fly eller spe­la död är vi inte all­tid så tyd­li­ga i vår kom­mu­ni­ka­tion med vår omgiv­ning och det upp­står lätt miss­för­stånd och irri­ta­tion.  Kän­ner du igen dig?

Coaching och ASSAR (SCARF)

Den nya kun­ska­pen har nu bör­jat ta plats inom ledar­skap – neu­ro­le­dar­skap. ASSAR-model­len (SCARF på eng­els­ka. Sta­tus, Cer­tain­ty, Auto­nomy, Rela­tions­ships, Fair­ness) beskri­ver för­ut­sätt­ning­ar för hjär­nan att anta utma­ning­ar och för­änd­ring­ar uti­från ett för­håll­nings­sätt som sti­mu­le­rar hjär­nans belö­nings­sy­stem- det system i hjär­nan som gör oss lug­na och posi­tivt inställ­da. ASSAR- model­len har många gemen­sam­ma näm­na­re med det coachan­de för­håll­nings­sät­tet, vil­ket även det används för att han­te­ra utma­ning­ar och för­änd­ring­ar på både indi­vid och gruppnivå.

Oli­ka for­mer av härskar­tek­ni­ker, så som utstöt­ning, otyd­lig­het, undan­hål­lan­de av infor­ma­tion, orätt­vis behand­ling och att inte få ta ansvar är mot­sat­sen till ASSAR-model­len och ska­par en hot­full situ­a­tion för hjär­nan- som allt­så rea­ge­rar uti­från detta.

ASSAR- model­len

Anknyt­ning   – Att kän­na till­hö­rig­het, bli sedd och lyss­nad till.  Med ett coachan­de för­håll­nings­sätt bekräf­tar du din sam­tals­part­ner. Du är intres­se­rad och vill lyss­na. För­tro­en­de och tillit är grun­den i alla utveck­lan­de relationer.

Status  – Att kän­na sig upp­skat­tad för den man är och det man kan  Med ett coachan­de för­håll­nings­sätt ser du din sam­tals­part­ner som expert på sin verk­lig­het, erfa­ren­het och kun­skap. Din störs­ta upp­gift är att göra din sam­tals­part­ner fram­gångs­rik i sin egen förändring.

Säker­het – Tyd­lig infor­ma­tion och upp­rep­ning. Respekt för indi­vi­den Ett coachan­de för­håll­nings­sätt byg­ger på ett rakt, öppet och tyd­ligt sätt att kom­mu­ni­ce­ra uti­från en över­ens­kom­men agenda.

Auto­no­mi  – Själv­stän­dig­het och ansvar. Del­ak­tig­het.  Med ett coachan­de för­håll­nings­sätt ser du din sam­tals­part­ner som kapa­bel och vil­lig att ta ansvar för sina handlingar.

Rätt­vi­sa – Rätt­vi­sa vill­kor och sam­ma infor­ma­tion Med ett coachan­de för­håll­nings­sätt hål­ler du över­ens­kom­mel­ser och hand­lar uti­från god etik och moral.

Coaching- redan i for­na tider

Redan de gam­la Egyp­ti­er­na insåg att kom­mu­ni­ka­tion med omgiv­ning­en på rätt sätt lät­ta­re kun­de ge dem fram­gång i sina strä­van­den. I en av värl­dens älds­ta skrif­ter har man fun­nit tex­ter för­fat­ta­de ca 2675 f.Kr. av Ptatho­tep, som var borg­mäs­ta­re i Egyp­ten. I des­sa tex­ter beskrevs hur man mer effek­tivt kun­de kom­mu­ni­ce­ra med sin omgiv­ning och age­ra framgångsrikt.

Sokra­tes (470 f Kr -399 f. Kr), tala­de med fol­ket på gator och torg i Aten. Enligt Sokra­tes var det vik­tigt att kän­na sig själv för att nå stör­re insikt och kun­na påver­ka sin situ­a­tion. Sokra­tes mor var barn­mors­ka och han använ­de hen­nes yrke som meta­for för sitt eget sätt att sam­ta­la. Han mena­de att verk­lig insikt mås­te kom­ma inifrån.

Som under­sök­nings­me­tod använ­de han frå­gor. Sam­tals­for­men kal­las dia­lek­tik, ”sokra­tisk sam­tals­konst”. Dia­lek­ti­kens mål är att få fram ny kun­skap och insikt genom samtal.

Marie-Louice Wal­lin
ICF Cer­ti­fi­e­rad Coach (PCC) och coachutbildare